PusselCoachen

Tankar & Funderingar

Sorg i olika skepnader - en utmaning!

22 okt 2021

Det var ett tag sedan jag var aktiv här. Mycket har hänt och ibland kräver livet att man bara stannar upp och är i nuet. Kanske till och med tvingar dig till att göra en total halt!


Det hände mig i början av augusti. Min pappa, hälften av den styrkeduo som stått bakom mig hela mitt liv och stöttat, fick en obotlig cancerdiagnos med mycket kort tid kvar att leva. Vad gör man i ett sådant läge? Jo, man tvingas stanna upp och fokusera på det viktiga, relationen. På knappt två månader fick familjen, mamma, syskon, syskonbarn, kusiner och respektive vandra tillsammans med pappa genom skratt och gråt och försöka föreställas oss en värld utan honom. Som tur är så är vi en positiv familj och skratten har avlöst gråten men för det mesta har vi skrattat och gråtit samtidigt.


En mycket intressant del av denna korta men oerhört intensiva period har varit att förstå och lära sig hantera sorg och diagnoser. Detta var första gången som jag och mina barn förlorat någon så när oss och jag hade nog aldrig tänkt på att sorg ser så olika ut. Och att våra tankar och upplevelse av samma situation kunde skilja sig så mycket åt.


I vår närmsta lilla familj har vi ADD, ADHD och A-typisk Autism att pussla med i livet. En utmaning i vardagen av dess like men efter 18 år börjar vi nu få lite kläm på hur vi attackerar våra utmaningar och dagar. Tills detta dök upp.

Att själv som dotter vara på väg att förlora sin pappa hade gott och väl räckt kan jag känna. Så att behöva förstå och stötta två barn med helt olika diagnoser mitt i alltihop blev riktigt tufft stundtals. En med översvallande känslor där hela livet rasade, skola och praktik gick knappt att genomföra och tankarna blev svåra att sortera och övergick i ilska istället. Och en med (i mina ögon 😊) fyrkantiga känslor och en förmåga att boxa in allt och gå vidare till nästa steg. ”jag har ju sörjt, jag är klar”


Det jag lärt mig i alla fall denna höst är att vara transparant, dela tankar och respektera andras sätt att sörja. Vi fick sätta oss med alla i storfamiljen och prata om att ”allt är ok” . Det är ok att en skrattar när den andra gråter, det är ok att gå undan om det blir för mycket känslor och man behöver en paus. Det är inget fel på dig bara för att du inte gråter när vi andra gråter. Och det är ok att gråta fast man inte riktigt vet vad man gråter för.


En av min mammas närmsta vänner Gerd sa för några dagar sen så fin strof som hon läst någonstans.

”Tårar är hjärtats ord när hjärnan inte orkar formulera orden”

Så sant och så rätt! Vår autist här hemma blev så förvånad när tårarna kom utan att hon visste varför. Hon hade ju sörjt klart tyckte hon rent tekniskt, men då kunde vi mötas i att hjärtat hade mer att säga även om hjärnan inte format orden.


Nu lever vi alla vidare med vetskapen om att vår far, morfar och svärfar somnade in med en nyfikenhet på det som komma skulle. Den tro han burit på hela livet bar honom hela vägen in i himlen!

Sommarlov- Lugn eller Stress?!

9 juni 2021

Att hitta kläderna, som ska transporteras 50 steg från tvättstugan till byrån, uppkastade på väggen representerar det lugn eller stress? Hysteriskt roligt kan man tycka, men i kontexten av liknande upptåg varje dag under ett sommarlov blandat med utbrott och ångest blir det inte lika roligt. 


Som liten älskade jag ordet sommarlov. Det representerade full frihet att hänga med kompisar, hittar på roliga saker och vakna varje dag till en tom dag att fylla med upptåg.  Nu, 35-40 år senare är ordet sommarlov ett av de värsta jag vet. Det ord som ska representera lugn och återhämtning har helt tappat den meningen och barndomsminnena har ersatts av en gnagande ångest som börjar redan i Maj. Idag representerar ordet sommarlov struktur, planering, aktivering och ett ständigt passande av tider och måsten. 


För många är vi, familjerna som kämpar i en vardag där diagnoser och behov sätter ramarna för hur sommarloven behöver vara. När andra barn springer ur skolan med betyg eller teckningar i handen, fulla av förvänta och glädje över ett långt lov utan måsten, så växer paniken i ögonen på barnen här hemma ju närmare skolavslutningsdagen vi kommer. Nu försvinner mattan under dem, alla ramar, all förutsägbarhet försvinner och lämnar ett stort hål som paniken och ångesten kan ta över och fylla. Om inte jag som förälder kliver in och upprättar en ny struktur. En plan och en dagsram för att hålla oss flytande tills vardagen börjar igen. 


Ett barn, och en vuxen för den delen, med en neuropsykiatrisk diagnos fungerar bäst i tydlighet. Rutiner och vanor som skapar trygghet och förebygger misslyckanden. Förutsägbarhet som minskar risker för snabba förändringar som kastar någon i familjen in i ovisshet och vidare in i ångest som i sin tur kan leda till ett aggressionsutbrott. För känslorna måste ut och kan du inte sätta ord på dem så kommer de ut genom skrik och slag. 


Tidigare somrar, när barnen var mindre, bestod av inrutade dagar med frukost, lunch och middag på samma tider. Helst skoltider. Blandade aktiviteter för att inte köra slut på energi men inte bara fastna framför paddan och framför allt fasta sovtider. För vänder vi på dygnet så blir kraschen riktigt hård. Som mamma innebär detta att när sommarlov och semester tar vid så ökar arbetet med att upprätthålla alla rutiner som skolan annars ger. Nu är det upp till mig att ge mina barn en så tydlig dag så att ångesten inte får fäste och sommarlovet blir något positivt. Eller styra energin så att den inte går åt till allt för kreativa lösningar eller ogenomtänkta upptåg. En självklarhet för mig som mamma att ge men till vilket pris. 


Så nästa gång du stöter på en trött förälder efter sommarlovet så kom ihåg alla kämpande föräldrar därute, som jobbat hårt med att upprätthålla rutiner och ramar för att barnen ska klara ett sommarlov. Ett lov som för många kan kännas fantastiskt men som för andra kan vara den värsta perioden på året. 


Men i takt med att barnen blivit äldre har det blivit bättre, så du där ute som känner igen dig, håll i och håll ut även i detta. Det finns hopp! Det du kämpar med idag lägger grunden för framtida sommarlov och trygga barn!